Det stormar i Göteborg

Idag har jag spelat gitarr och sjungit för fulla muggar.
Har försökt skriva en sång men jag trasslar bara ihop melodin, ackorden och texten så det slutade med att jag nöjde mig med att skriva dikter. Det är enklast att släppa ramarna då.

Det är underligt hur humöret åker upp och ner hela tiden. Efter den hårda aftonen då mörkret föll så har det blivit ljusare. Men det stormar ännu, men nu av en annan anledning.
Jag är inte längre lika stressad. Det känns som att jag funnit lite självsäkerhet tillslut, även om den är skör.
Jag har glömt bort att jag en gång i tiden hade en "allt fixar sig tillslut"-attityd. Jag mådde bra av den attityden. Det enda som är negativt med den är att man oftast sjunker i andras ögon om man inte stressar ihjäl sig genom livet.

Angående den här bloggen, jag vet inte om någon läser detta. Det känns skönt ändå, att kunna "spy" ut allt som finns inom en. Även om jag kanske inte berättar allt här, men mycket kommer ut.