Per-Eric Liedman och sömnparalys

Har idag ägnat större delen av tiden åt att våndas inför den mastiga uppgiften att läsa i Per-Eric Liedmans bok Ett oändligt äventyr - Om människans kunskaper (2002).
Mycket har jag gjort för att dra ut på detta.

Bland annat har jag lagat lyxmat, skött om krukväxter, diskuterat framtid med vänner och bekanta via MSN.
När jag väl satte mig ner och slog upp boken för första gången idag svepte plötslig en häftig våg av trötthet över mig. Antagligen var det så att den sömnbrist från natten innan nu gjorde sig påmind.
Hur som helst så lyckades jag somna i datorfåtöljen (ja, jag sitter i en fåtölj vid datorn).
När det väl var dags att vakna runt 15:30 så drabbades jag av sömnparalys.
Detta innebär att jag vaknade, men kunde inte röra mig, jag hallucinerade och hörde röster...
Har hänt mig ett antal gånger tidigare. Det är helt naturligt och alla upplever förmodligen detta minst en gång under sitt liv.

Jag vaknade, framför mig stod en av mina gamla mobbare från barndomen och gjorde livet surt för mig. Som reaktion på detta tänkte jag ta till våld och slå till personen i fråga. Detta gick dock inte då jag var förlamad. I desperation skrek jag "Gå härifrån!", vilket jag dock lyckades med. Detta var ett tecken på att jag var på väg tillbaka till verkligheten. Det var som att sugas ut ur ett universum och in i ett nytt. I denna övergång hörde jag min fars röst tala till höger om mig, sedan var jag tillbaka, ensam, i mitt studentrum.

Ett klappande hjärta och ett viss mått av förfäran övergick till förundran. Det är alltid skrämmande att uppleva sömnparalyser. Jag har ännu inte lärt mig att kontrollera rädslan som uppstår. Men efteråt är det alltid lika fascinerande.

Tidigare har jag bland annat upplevt hur underliga varelser gått genom väggen under hatthyllan där en portal till helvetet hade skapats. Den upplevelsen var min första och mest skrämmande. Jag låg stel av skräck i sängen hela natten och vågade mig inte upp förrän jag hörde hur de övriga i huset vaknat för dagen.
En annan gång hade jag, också då, somnat i min datorfåtölj. Då förvandlades mitt rum till en tågtoalett som folk med våld försökte ta sig in i. Visst, jag såg att det var mitt rum jag var i, men ändå, det var en tågtoalett just då!

Nu har jag läst två kapitel i Liedman, ska läsa lite på det tredje sedan skall jag mojsa ner i sängen och fortsätta läsa imorgon. På måndag har jag litteraturseminarium och då skall samtliga 260 sidor som de fyra första kapitlen består av vara lästa och jag skall vara redo att diskutera dessa.

Mitt examinationsarbete som jag tampades med under slutet av förra kursen, LAU 110, var en plåga ända in på sista veckan då det var som om en propp drogs ur. Då flödade allt ut på papperet och på två dygn lyckades jag skriva ett arbete som, om jag har tur, kan resultera i ett VG.
Arbetet bestod av en kort uppsats på 5 sidor som skulle bestå av en analys av en "lärandesituation", alltså en situation när någon lär sig något, utifrån styrdokumenten, utbildningsperspektiv, den lärandes perspektiv och ett etiskt perspektiv.
Denna situation skulle vara hämtad från VFU:n (verksamhetsförlagd utbildning). Därefter skulle en diskussion följa.
Lämnade in uppsatsen för en vecka sedan så det dröjer nog runt två veckor innan jag får resultatet skickat till mig.

Nu skall här läsas och sovas.
God natt
// Henrik Ragnarsson, Göteborg - I natten timma och dimma.