Igår anlände Cecilia till Göteborg, jag var ner till centralstationen och mötte upp henne. Mycket trevligt! Efter en stund kom även Stina, vi hoppade på en spårvagn och åkte upp till Sahlgrenska där arbete väntade. Vi skulle måla kulisser till medicinarspexet. En slavgöra som Stina ansåg oss vara värdiga. Nåväl, vi målade drack folköl och hade modet på topp men energin började tryta mot slutet.
När vi väl begav oss hemåt var klockan runt halv tre och upptäckte till vår förfäran att vi varit lite väl naivt inställda till spårvagnarnas avgångstider. Nästa spårvagn hemåt skulle gå om 2,5 timmar... Så nu stod valet i: Gå hem till mig och sova, vilket innebar att spatsera över ett berg stort som döden, eller att gå hem till Stina, vilket ligger längre bort. Vilket av valen vi än hade tagit så hade promenaden tagit timmar.
Då skymtade ett ljus i fjärran, en taxi! Detta skulle väl kosta skjortan? Jag hade inga pengar :-|
Men Stina hade sitt gyllne visakort och räddade oss! Tack Stina!!!
Taxichaffuören var ytterst trevlig, hon bjöd på salmiaktabletter och pratade illa om män och om folk som klagade på vädret. "Om man flyttar till Göteborg så får man ta hela paketet, annars har man inget här att göra!", sade hon bland annat. Mycket klokt sagt anser jag!
Vi åkte alla tre hem till min lilla lya där luftmadrassen låg och väntade på mina oplanerade gäster. Den motordrivna uppblåsningsfunktionen drogs igång och bäddningsritualer inleddes.
Sedan föll vi alla i dvala och sov till klockan 9:15.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar