Igår lördag åkte jag hem till Björn på eftermiddagen, satt där ett tag och kollade på tv, vi tog en promenad upp på Ramberget och ner igen. Vi började kolla på Tjenare Kungen och tog några öl. Filmen fick oss såklart att bli dunderinspirerade och vi började jamma på synth och gitarr, det var mysigt!
Efter några timmar bestämde vi oss för att det fick bli utgång denna kväll. Målet var Gretas men vi hamnade på Gossip vilket var ett fullgott alternativ. Men innan Gossip droppade vi in på 7:ans Ölhall och hämtade upp Patrik och Johan, sedan bar det iväg. Vid Gossip blev det lite dansande, drickande och tjötande. Sedan hemgång för min del.
Nu är det söndag, imorgon börjar vardagen igen.
Jag skrev i ett tidigare inlägg att jag hatar vardagen. Men idag är min åsikt helt det omvända.
Visst, igår var en riktigt trevlig dag men idag så infinner sig den där känslan av ensamhet och isolation igen. Jag saknar Cecilia, så jävla mycket. Det gör så ont att inte ha henne hos mig.
Idag är en sådan där dag då man sitter och bara stirrar och känner sig en aning patetisk. Oron för framtiden och allt annat gnager som sandpapper i hjärtat och smärtan stiger mig upp i strupen.
Det är såna här dagar som jag tvivlar på den väg som jag idag går. Vill jag verkligen göra det som jag håller på med idag eller gör jag det för någon annans skull? Varför utbildar jag mig? Sökte jag rätt utbildning?
Allt ifrågasätts en dag som denna.
Jag funderar på att skriva sammanfatta min blogg strax innan jag går till kuratorn nästa gång så att jag kan ta med mig lite av de tankar och känslor jag stöter på mellan mötena. För oftast är det så att jag glömmer bort alla tråkigheter när jag är där. Hjärnan förtränger...
Jag är så dramatisk i mina känslor.
Jag menar inte att jag får vredesutbrott och sånt, men jag har ett så dramatiskt språk när jag förklarar mina känslor. Jag använder ofta ord som: "döda", "förgifta" och annat. T.ex. "Ibland känns det som att min hjärna blivit förgiftad, som att en slags syra smutsar ner min hjärna och sprider sig och ligger kvar och fräter i timmar." Ja.. Så känner jag ibland. Så känner jag nu.
Hur som helst, det känns som att det är svårt att göra sig förstådd ibland när man använder sig av sådant språk.
Nu ska jag försöka få mina kläder rena.. men helst av allt skulle jag vilja vara lortig just nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar