Längtan

Sitter här nu i natten och känner en massa längtan och saknad.
Jag saknar Cecilia, jag saknar att ha någon vid min sida, att somna brevid, att prata om allt med. Visst, vi kan prata på telefon och så men det är inte samma sak. I want the real deal!
Jag längtar till December då jag får träffa henne igen! Om bara tiden kunde gå fort.
Jag kan inte tänka normalt utan henne här. Jag är så ovan att vara ensam nuförtiden. Jag kan inte koncentrera mig på skolarbete. Jag bara saknar.
Men, jag vänjer mig säkert. Det måste jag göra. Jag får helt enkelt ta och hitta saker att göra för att distrahera mig.

Det är inte bara Cecilia jag saknar. Jag saknar min familj också. Allihopa.
Mamma, Pappa, Cecilia, Anna, Mathias, Sandra, mormor och morfar. Nu finns ju en till liten själ som lockar i Vansbro. Cecilia har nämligen blivit mor till en liten Alfred som jag ju måste träffa så fort som möjligt!
Jag saknar alla i min familj... jag saknar att höra till något.

Ibland saknar jag det stilla livet i Vansbro. Där hade man en grund att stå på, även om jag inte hade så mycket annat. Jag hade inget liv i Vansbro. Men jag hade min familj. Man kan känna sig så ensam i en storstad. Trots att här finns ofantligt mycket fler människor än i lilla hemkommunen så är det så mycket lättare att hamna utanför. Det är svårare att träffa folk, att få riktiga vänner.
Man kan gå ut och gå och känna sig helt transparent. Man syns knappt, för det finns för många att titta på.
I Vansbro behövde man inte anstränga sig så mycket för att vara något. Det räckte med att ha på sig en lustig huvudbonad så var man speciell.
Här finns allt redan. Jag är ingen speciell...
Jag är jag, och jag är ju speciell.

Jag har länge förstått att jag verkligen måste ta och börja träffa folk i den här staden. Folk som inte har med mitt skolarbete att göra. Folk som inte är kursare.
På torsdag ska jag till en repetition med ett studentspelmanslag vid namn Kärlekskollektivet.
Jag har länge grunnat på om jag inte ska ta och gå med där och nu tror jag det är dags.
Jag ska greppa mandolinen och ge mig av till musikhögskolan mot kvällningen.